I Tjejvasan 2011 hade jag nog alla odds emot mig. Det var mitt allra första lopp i tjejvasan. Det hela började med att jag endast åkt 5 gånger innan start och då inte åkt på 15 år innan dess, så tekniken var inget att skryta med direkt ha ha ha.
Startled 11 av 13 och min kusin som skulle åka loppet med mig blev förkyld så ingen startkompis hade jag heller. Första milen var i stort sett uppför och bakhalt hela tiden då vädret blixtsnabbt hade ändrats från -3 grader till runt 0. Jag hade lämnat in skidorna för vallning och de hade vallat för -3 grader. Dödens!! På köpet fanns det knappt några spår kvar, eller rättare sagt de spår som fanns var som små ormar som slingrade sig i spåret så det gick till och med bättre att åka mellan spåren där det var plan mark! Efter en mil var jag nästan gråtfärdig och min sambo försökte att valla om. Dock låg det så mycket valla på att den nya vallan höll bara någon km.
Men efter den första milen så vände det, backarna började att gå ner för istället för uppför och det blev mer och mer plan mark. Det blev alltså lättare och lättare att staka sig fram och glädjen kom tillbaka. 9 km från mål började det dock att regna och det piskade rejält i ansiktet men då kunde jag banan hem och det var bara att hålla ut. Väl på upploppet var jag så lättad över att äntligen se målet. Dock blev det en liten vurpa mitt på upploppet framför allt folk innan jag nådde mål men den fick jag bjuda på. Alla stod i alla fall och skrek upp igen, heja, heja!
När jag väl kom i mål hade jag så ont i ljumskarna att jag knappt kunde gå och mitt humör sa aldrig igen! Men nu står jag här med en anmälan till Tjejvasan 2012 i min hand och ser fram emot att klå förra årets tid!
Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar