Okej lets face it.
Min motivation till saker och ting är inte alltid den bästa. När jag ska utföra någonting vill jag gärna kunna det med en gång. Att ge en ny träningsform en chans finns inte alltid på min lista. Kan jag inte ta de här dansstegen så är det dansen som är tråkig och inte passar mig. Eller?
Kan det vara så att eftersom jag inte kan utföra dansens steg så kickar tråkighetsfaktorn in men om jag lyckas utföra några steg bra så kanske jag faktiskt tycker att det är roligt.
Jag tror att allt nytt som man provar måste man ge en chans och tålamodet måste finnas där för att man ska lära sig något bra eller att helt enkelt lära sig att tycka om något. Kan man utföra övningarna bra ja då är träningen rolig, kan man man inte övningarna blir träningen tråkig. Men vågar man bara ge en själv tid till att bli bättre så kan man nog tycka att all träning är rolig eller?
Jag har kommit på att när man testar något nytt så gäller det verkligen till att gå ut sin comfort zone. Löpning och cykling kommer att vara mina två nya träningssätt i år och det gäller att inte tappa tålamodet och att inte gå för hård ut i början. Naturligtvis måste självförtroendet få sig en boost också. Om man aldrig når den där nivån då man klarar en viss övning eller att springa en viss sträcka så kommer man aldrig att tycka att det är roligt. Att bryta ner allt i mindre bitar är nog det bästa sk. delmål, så får man tillsammans med tålamodet och egoboosten lättare att nå dit man vill tror jag.
Vid löpningen har jag tex valt att gå efter ett löpprogram där jag verkligen följer programmet. Med löpningen är målet en mil, just nu tränar jag runt 4 km per pass men mitt tålamod får lov att hålla tillbaka mig för jag vet att jag kan springa längre och snabbare men allt har sin tid och plats, den som väntar på något gott...
GE INTE UPP FÖR LÄTT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar